Vad är okej att äta när allt bara verkar göra magen arg och svullen? För mig har det kännts som att det inte finns något sätt att göra min mage nöjd. Medicinerna har inte funkat som de ska, med crohns medicinerna blev crohnen stillsammare men de värsta vardags-symptomen berodde på IBSen och var därmed kvar... Jag fick tips om att äta laktosfritt eller glutenfritt eller kolhydrats fritt eller utesluta något annat ur min kost. Inget funkade. Så var det i ungefär ett år. Med olika mediciner och många läkarbesök.
Jag fick träffa en dietist som gav mig två A4-ark. Saker jag inte får äta på 1 1/2 sida och saker att välja istället på resterande halva. Jag höll på att garva ihjäl mig när jag tog emot paprena. Det verkade helt sinnessjukt. Vad skulle jag äta? Jag skrattade för att det kändes absurt och overkligt. Det har varit det stora problemet, att fatta att det faktiskt handlade om mig och mitt liv. Att jag skulle behöva ändra alla mina vanor efter vad den här dietisten sa.
Jag kände en sorg. Det låter larvigt tycker jag själv. Men det handlade inte om maten i sig, trots att listan var omslutande och jag alltid älskat att laga mat. Det handlade om att behöva både skyllta med och acceptera min sjukdom. Från och med då behövde jag förklara för varenda kotte vad jag led av och hur det påverkade mig. Tacka nej till middagsbjudningar eller var jordens jobbigaste gäst som frågade inte bara om vad de serverade rätterna innehöll utan även vad innehållet innehöll. Jag testade typ två veckor. Dieten fungerade hur bra som helst. Tillsammans med en anti-depressiv för magen så funkade dieten perfekt. Jag blev as arg. Jag är inte sjuk! Vem fan tror dom att dom är?! Jag var arg på allt. På min kropp, på läkarna, på mina sjukdomar, på medicinerna.
Jag struntade i dieten. Struntade i medicinen. Jag skulle ta mig fan visa att jag kunde fixa det här själv. Det gick tillbaka till att vara dåligt. Magkramper, bajs-attacker, svullen mage och analsprickor. Jag testade bland annat lchf men det gjorde inte saken bättre eftersom att min crohn sitter i nedre delen av tunntarmen. Det blev värre och värre. På julafton 2013 hade jag hög feber och sånna hemska magkramper. Vårdguiden trodde det var blindtarmen så jag fick åka in på akuten. Jag fattade vad det egentlig rörde sig om men jag ville inte erkänna det.
Egentligen så får jag väl skylla mig själv... Jag visste ju vad som var "rätt" och att jag gjorde tvärt om. Jag gjorde min sjukdom värre. Men det är inte så lätt sak att acceptera. Tja, du har en kronisk sjukdom. Ändra ditt liv tack.
Jag har inte haft någon sjukdomsinsikt. Jag har till och med vägrat skaffa det. Men nu har jag varit arg tillräckligt. Jag vägrar låta det här styra mitt liv så med denna blogg ska jag skaffa mig sjukdomsinsikt och släppa min ilska.
Tror att det kallas att ta ansvar för sitt eget välmående?